Freedom
Jaa, som en del har märkt så har jag alltså tappat bort min mobil. Jag tänkte bara passa på att berätta för er hur oerhört skönt det är att inte ha någon mobil. (Menar dock inget illa mot er som försökt nå mig). Att alltid ha med sig mobilen, att alltid vara anträffbar och aldrig kunna lämna den hemma har närmast blivit ett kroniskt tillstånd. Man tar för givet att folk har på och med sig mobilen vart de än går. Jag har haft en lugn och skön mobil-fri tid nu, inga föräldrar som ringer och är oroliga och inga måsten.
Fast, så här efter nästan två veckor börjar jag faktiskt sakna den lite, måste jag erkänna. När tiderna och standarden ändras måste man helt enkelt hänga med.
Så, du får gärna komma fram nu, lilla mobilhelvete!
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Snurrigt värre
Huh, någon som kan svara på den frågan?
Det enklaste är nog att ta engna foton och använda dem...
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Trögtänkt?
Mannen: Jaha, telefonnummret, tack
Jag: Mobil eller hem?
Mannen: Hem
(Jag pustar ut, då jag inte kan mitt eget mobilnummer, och öppnar munnen för att ge honom hemnummret)
Jag: Eh, jaa....
(Shit, totalt hjärnsläpp. Vad fan har jag för telefonnummer?!)
Jag: Ehm...
(Mannen ser frågande på mig, jag kommer fortfarande inte på nummret. Nu tittar även mamma på mig med frågande blick, och det hela börjar bli ganska jobbigt. Till slut trillar i alla fall myntet ner, och jag hasplar ur mig siffrorna i rasande fart. Mannen blinkar förvånat till och skriver ner de siffror han hört, jag står där och skämms och kan riktigt höra hur han frågar sig vad som är fel med tjejen framför honom.)
Händer det er ofta också?
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Intelligensbefriande
Jag sitter här och svettas och bloggar för mig själv.
Herregud
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Blogg
Designen är inte klar än, och jag håller fortfarande på att lära mig hur allt fungerar, men förhoppningsvis ska jag snart klara av det utan problem.
Jaha, det var väl allt jag hade att bjuda på just nu :)